P. K
Ta Michael Jackson som exempel. Hans död har fått onekligen för stora proportioner i media. Snubben har gjort några ruggigt bra låtar och hans musikvideor är ruggigt imponerande, men att så mycket folk går ut och säger att han påverkat deras liv så pass mycket anser jag är fullständigt galet. Läste i klick i somras om någon individ som tappat greppet totalt och skickat in ett brev om hur han skulle gå tillväga eftersom att han enligt egen utsago inte kunde leva med att "kungen av pop" plötsligt var död. Där har det gått för långt enligt min mening.
Om vi hypotetiskt säger att min stora förebild när jag var liten skulle säga tack och godnatt så skulle det givetvis vara tråkigt och jag skulle ägna en och annan tanke, men inte fan blir man helt förstörd av det hela. Då måste jag även tillägga att jag är en ganska så empatisk person och att min dåvarande enorma idol utövar något som jag håller riktigt kärt, nämligen fotboll och den kärleken jag har till sporten går inte att beskriva.
Gissa vem som var min stora idol?
/Don Juan
mycket bra tanke. en annan mer lokal och talande jämförelse är ju det så kallade Riccardo-mordet. Jag menar, visst, trist när folk checkar ur... men hade det fått samma publicitet om mordet skedde i alby och offer och förövare var personer med arbetarklassbakgrund? Känns väl tveksamt, för att uttrycka sig försiktigt.
I övrigt så är din idol Raul, varför du har en idolbild + autograf av honom. Men officiellt är din idol Pep.
Ronaldo riktiga
Raúl har jag aldrig tyckt om. Sagt i minst 6 år att han borde lägga skorna på hyllan. Ronaldo var en bra gissning och måste säga att jag gillade honom verkligen, men har på senare tid hunnit förtränga det iom hans ganska så försvarslösa klubbyten.
Det är en anfallare jag söker efter och han har givetvis spelat i Barcelona.
romario
kluivert tror jag inte
Kluivert var kung!
