Fotboll och Fylla

En gammal räv fick helt enligt sagornas värld kruta hem den mest avgörande matchen svensk fotboll fått bjuda på nånsin. En överskattad glappkäft fick som utlovat mysa med bucklan både ner till avenyn och hem. En alldeles för kaxig blatte från förorten slapp mörka sin för tidiga tatuering.

Att jag och Don Juan hade det en helt jävla underbar söndag är väl ingen som ifrågasätter?

För vilket drag det var... Jävlar vad vår pub mitt i Stockholms kärna kokade från början till slut. Fråga inte ens om ljudvolymen vid målen. 
Men det började inget vidare. Fram och tillbaka från start, men utan tyngd från AIK:s sida gav Blåvitt chansen direkt. Defensiva hörnor är som känt inte våran starka sida... Snart stod det 1-0 till fel lag och nervositeten kom smygande. Ölglaset funkade utmärkt som terapi i ilskan mot lagets för stunden två sämsta spelare som inte kom nån vart på den offensiva högerkanten.
Mutumba slog 16 felpass och hade ett gäng bolltapp innan paus.
Flavio var för mjäkig, slog passningar i fel lägen och körde fast i mitten.

Men att Stahre skulle ha några problem att sporra grabbarna i paus var det ingen som oroade sig över.

"Ska vi ta guld boys?"

Andra halvlek sätter igång, köper nästa Leffe Blond (guldfärgad pilsner) och ser ett nytt lag på banan. Och gissa vilka som fixar första baljan?
Jo, självklart första halvlekens syndabockar.
Resten stod redan inskrivet i bibeln kapitel 3:8. Tjerna är fucking gud!

Det tog en stund att hajja men Gnaget var mästare 2LAX9. Snart såg man en intervju med en av hjältarna som var så hajpad att han sa "mannen" till tv4:s superpingla Nora Strandberg i slutet av varje mening.
 
Fansen hade intagit Ullevis sandåker. Utrustning skänktes. Hysén blev hånad. Tjerna blev guldmålad. Pavey spela galen i omklädningsrummet. Hooiveld lekte Ekwall. Nisse flumma runt.

Det är som det ska vara.
Nu tar vi dubbeln.



// Tompa