Fotboll och Fylla

När man har legat i snön i bra många timmar i väntan på att ryssen ska komma och man knappt känner att man är vid liv så tror man inte att det skall leda till något gott. Men sanningen är den att det är fan värt det. Igår, ett år efter muck, satt vi där och tänkte tillbaka på alla horribla ting vi utsatts för under vår värnplikt och så ska det förbli i många, många år framöver. Första helgen i december varje år är spikad för reunion!

Gårdagen var ofantligt trevlig som löjtnant Bergman skulle sagt. Middagen på Elektra var riktigt angenäm med skön catch up följt av några öl på Treat med massor utav minnen som samtalsämne. Sedan blev det bowling där Tompas fyra fullständigt utklassade min fyra.

Efter att Tompa och Skegge nästan förstört banorna med sina kastskott så begav vi oss till Limerick. Euforisk stämning. Jävlar vad vi sjöng med. Klimax nåddes sen med Oasis - Don't look back in anger.

Kvällens replik bjöd jag på när jag spanade efter tjejer. När jag fick syn på några (bakifrån) som skulle hänga in sina jackor så drog jag till med följande:

"Ojojoj kan det där vara något?"

Varpå Johan - inte lika glad som jag - markerar att det där är hans flickvän och hennes kompisar.

Dessvärre kunde inte alla komma trots ett halvårs framförhållning. Ullis som blivit flygvärdinna hade en flight till Las Palmas att åka med men representerades istället av hans syrra. Även Ölsen lyste med sin frånvaro men för hans vidkommande var det ingen som blev förvånad.





/Don Juan