Råsågning
Tiden flyger och det var återigen en vecka sedan man la in sina åsikter i våran mysiga lilla blogg. För att resuméra tiden emellan kan sägas att det som alltid blivit en del festande, där bl.a en kräftskiva ute i Haninge tog priset som roligast. Den innehöll det mesta i form av skön stämning, fylla, intriger, dans, kyssar till höger och vänster och diverse snedsteg (där jag själv också tyvärr måste inkluderas).
Men idag tänkte jag faktist härma en person vars blogg ligger mig otroligt varmt om hjärtat. Att reta upp folk har visat sig vara en framgångsmetod i bloggsverige. Hon är ju trotsallt smart, jag menar tillomed jag här och nu gör reklam för henne, vilket jag aldrig trodde skulle hända. Ingen som har Bella Löwengrips nummer direkt så kan jag få tips på en gång?
Dock till skillnad från henne ska jag skriva om lite mer attraktiva saker i form av fotbollen och dess för- och nackdelar.
Som min käre Donnie J hinta lite om nedanför så tas självklart Andreas (Träben) Isakssons fenomenala ingripande upp och vart detta beteende kommer ifrån, blandat med lite allt möjligt som jag hatar inom fotbollen. För vad är det hela media kretsar kring nuförtiden? Jo, katastrofer, tragedier och allt det dåliga så att vi människor som läser skiten kan bli så äcklade som möjligt.
Till att börja med, har ni nånsin sätt en svensk, låt oss säga modern, målvakt vara bra med fötterna? Trodde väl inte det... Eller i allafall i Mellberg-klass? Näe fanumej inte det heller... Och då ska ändå tilläggas att verkligen alla suckar när Skägg-Olof får tag i bollen för att tjonga lite som han brukar göra. Men vad är det då som gör att ingen svensk målvakt som nu är bra på att rädda bollar kan använda fötterna? Efter att ha sett en division 2-träning med Enskede så blev det klart för mig att rollerna i svensk fotboll är skrivna i sten. Utespelare sköter sitt och målvakterna sitt. Keeprarna var liksom inte ens med på uppvärmningen. Dessa ska tydligen enbart hålla bollen ifrån sin kasse. Teorin om urusla svenska goalie-fötter blev fulländad när man såg "framtidshoppet" Johan Dahlin i U21-EM briljera på samma sätt som Isak med fötterna. Enda som kanske ger en strimma hopp är Kristoffer Nordfeldt i BP som i allafall ser ut som någon som har lirat utespelare någon gång i livet. Vi har inte sett det sista av honom, 89a också.
Att svensk träning saknar något har jag kommit under fund med även när det gäller ytterbackarna. Och som jag och alla brighta fotbollspersoner jag känner inklusive min far säger så är det just de oftast små och ettriga jävlarna som orkar löpa fram och tillbaka matcherna i ända som är skillnaden mellan ett tungt anfall och ett som kommer av sig fort. Alltså skillnaden mellan fler målchanser och färre. Skillnaden mellan vinst och förlust.
Nu är ju det här väldigt rakt på sak som ni märker. Det är ju inte ytterbackarna som vinner matcherna, men dessa ger en dimension till om de spelar som modern fotboll kräver. För att ge ett exempel så lirar vi Micke (helt värdelös) Nilsson på högerbacken. Att jämföra med Spaggarnas Ramos som i och för sig inte är någon favorit. Eller brassarnas Dani Alves som inte är defensiv någonstans, han bidrar istället till försvaret genom att vara jobbig för motståndarna redan på offensiv planhalva. Dessa forsar fram matcherna igenom. Och för att citera Jesus Navas, högerytter i Sevilla, när Alves försvann till Barca: 'Äntligen är det jag som får utmana motståndarnas vänsterback...'
Problemet när det gäller ytterbackarna inom svensk fotboll börjar redan i de lägre divisionerna. Lirar ibland division 7, vilket jag som inte lirat "riktig" fotboll på flera år tycker är för dålig nivå för mig, och här hör man allt som oftast att man ska utmana motståndarnas ytterbackar eftersom de är de sämsta spelarna i laget. Detta kan förklaras genom att fotbollen på den här nivån inte direkt är något superrull. Därför hamnar i och med spelsystemet ytterbackarna på en position som inte är med i spelet så ofta. Och vem vill ha en position man inte får nudda bollen på?
Mitt förslag är att dagens svenska tränare funderar lite över hur man vill att sina adepter ska se ut om ett par år, hur även dessa ungdomstränare kan bidra till fotbollens grönska i Sverige. Förslag redan nu till Lagerbäck: lira Seb Larsson på högerbacken kanske? Även om jag gärna ser honom mer ofta i en mittfältsroll så måste ändå han ses som den ultimata högerbacken för landslaget just nu.
Nästa skit som måste tas upp om fotbollen är alla skador, sjutusen filmningar och hur det hänger ihop att man kan få kramp i en 90minuters-match när man tränar i stort sett varje dag?
Hur ofta ser man inte i en match hur någon clown kör en rullning på sjutton och en halv meter och håller sig för pannan när han i själva verket fick en smäll på benet? Hur många ggr faller inte spelarna innan det ens hunnit blivit en närkamp?
Min bedömning att det till stor del består av kärringar i dagens fotboll och att träningen omöjligen kan vara tillräckligt hård. Har redan kört ett inlägg på ett forum om hur fan man kan få kramp i en fotbollsmatch. Vad är det man tränar till egentligen? Hur kan inte spelarna klara en full match? Jag skrev en jämförelse med hockeyn i det inlägget om att i den sporten är det ingen som viker sig eftersom man då ses som något av en kyckling som inte är tuff nog. Att mentaliteten sporterna emellan skiljer sig enormt är det inga frågetecken om...
Fick självklart ett ruskigt smart svar av någon helt misslyckad person att i hockeyn får man ju byta hela tiden när man blir trött. Höll på att ramla av stolen av killens okunskap. Helvete, åka gricker i intervaller är så mycket intensivare än att springa efter en boll och hålla sin position med 10 andra boys med samma tröja på sig i 90 miunter.
Och även filmningar blir man så galet trött på. Helt sjukt hur man kan slänga sig så mycket. Ingen heder längre, men det är förståeligt genom att man inte längre får något credd ifall man står kvar på benen. En lösning kan vara att om killen ligger kvar tills domarn måste blåsa så får han helt enkelt sitta vid sidan av i fem minuter efter det. Och även, of course, direkt ett gult kort om filmningen är såpass uppenbar.
Bara för att visa ett skönt exempel:
Slut på klagomål. Spurs vann premiären i helgen! Helt välförtjänt också. PTs Liverpool blev helt enkelt utspelade och som storklubb kan man ju inte erkänna regelrätt förlust utan ska skylla på domaren som inte ville blåsa fler än en straff till Pools fördel. Visst, det fanns några situationer men dessa var inte tillräckligt och dessutom fanns det faktum att de rödklädda verkligen inte var förtjänta av någon poäng. Eftersom jag inte trodde på köpet av Bassong så gick självklart killen in och gjorde en prickfri insats med ett avgörande mål som kronan på verket. Sällan jag blivit så glad över att ha fel...
Även Gnaget vann rättvist igår på en plan som passat bättre i sim-VM. Efteråt kom klagomålen som alltid om att AIK vann just pga det. Men det var absolut inget som gynnade mina svartklädda hjältar och man vann helt enkelt matchen i första halvlek.
Dagens bärstips: Zlatopramen, 5,1%, tjeckisk ljust bärnstensfärgat öl med en liten bränd ton och lagomstor beska. Aningen små inslag av jäst och bröd. Mitt absoluta favoritöl som passar till allt ligger mitt emellan svårdrucket och lättdrucket. En perfekt tips för folk som önskar lite mer smakfylld öl men som inte kan tänka sig det värsta. Den är precis som vi svenskar, verkligen lagom. Eller som jag brukar säga efter första klunken: helt underbar.
// Tompa C
Men idag tänkte jag faktist härma en person vars blogg ligger mig otroligt varmt om hjärtat. Att reta upp folk har visat sig vara en framgångsmetod i bloggsverige. Hon är ju trotsallt smart, jag menar tillomed jag här och nu gör reklam för henne, vilket jag aldrig trodde skulle hända. Ingen som har Bella Löwengrips nummer direkt så kan jag få tips på en gång?
Dock till skillnad från henne ska jag skriva om lite mer attraktiva saker i form av fotbollen och dess för- och nackdelar.
Som min käre Donnie J hinta lite om nedanför så tas självklart Andreas (Träben) Isakssons fenomenala ingripande upp och vart detta beteende kommer ifrån, blandat med lite allt möjligt som jag hatar inom fotbollen. För vad är det hela media kretsar kring nuförtiden? Jo, katastrofer, tragedier och allt det dåliga så att vi människor som läser skiten kan bli så äcklade som möjligt.
Till att börja med, har ni nånsin sätt en svensk, låt oss säga modern, målvakt vara bra med fötterna? Trodde väl inte det... Eller i allafall i Mellberg-klass? Näe fanumej inte det heller... Och då ska ändå tilläggas att verkligen alla suckar när Skägg-Olof får tag i bollen för att tjonga lite som han brukar göra. Men vad är det då som gör att ingen svensk målvakt som nu är bra på att rädda bollar kan använda fötterna? Efter att ha sett en division 2-träning med Enskede så blev det klart för mig att rollerna i svensk fotboll är skrivna i sten. Utespelare sköter sitt och målvakterna sitt. Keeprarna var liksom inte ens med på uppvärmningen. Dessa ska tydligen enbart hålla bollen ifrån sin kasse. Teorin om urusla svenska goalie-fötter blev fulländad när man såg "framtidshoppet" Johan Dahlin i U21-EM briljera på samma sätt som Isak med fötterna. Enda som kanske ger en strimma hopp är Kristoffer Nordfeldt i BP som i allafall ser ut som någon som har lirat utespelare någon gång i livet. Vi har inte sett det sista av honom, 89a också.
Att svensk träning saknar något har jag kommit under fund med även när det gäller ytterbackarna. Och som jag och alla brighta fotbollspersoner jag känner inklusive min far säger så är det just de oftast små och ettriga jävlarna som orkar löpa fram och tillbaka matcherna i ända som är skillnaden mellan ett tungt anfall och ett som kommer av sig fort. Alltså skillnaden mellan fler målchanser och färre. Skillnaden mellan vinst och förlust.
Nu är ju det här väldigt rakt på sak som ni märker. Det är ju inte ytterbackarna som vinner matcherna, men dessa ger en dimension till om de spelar som modern fotboll kräver. För att ge ett exempel så lirar vi Micke (helt värdelös) Nilsson på högerbacken. Att jämföra med Spaggarnas Ramos som i och för sig inte är någon favorit. Eller brassarnas Dani Alves som inte är defensiv någonstans, han bidrar istället till försvaret genom att vara jobbig för motståndarna redan på offensiv planhalva. Dessa forsar fram matcherna igenom. Och för att citera Jesus Navas, högerytter i Sevilla, när Alves försvann till Barca: 'Äntligen är det jag som får utmana motståndarnas vänsterback...'
Problemet när det gäller ytterbackarna inom svensk fotboll börjar redan i de lägre divisionerna. Lirar ibland division 7, vilket jag som inte lirat "riktig" fotboll på flera år tycker är för dålig nivå för mig, och här hör man allt som oftast att man ska utmana motståndarnas ytterbackar eftersom de är de sämsta spelarna i laget. Detta kan förklaras genom att fotbollen på den här nivån inte direkt är något superrull. Därför hamnar i och med spelsystemet ytterbackarna på en position som inte är med i spelet så ofta. Och vem vill ha en position man inte får nudda bollen på?
Mitt förslag är att dagens svenska tränare funderar lite över hur man vill att sina adepter ska se ut om ett par år, hur även dessa ungdomstränare kan bidra till fotbollens grönska i Sverige. Förslag redan nu till Lagerbäck: lira Seb Larsson på högerbacken kanske? Även om jag gärna ser honom mer ofta i en mittfältsroll så måste ändå han ses som den ultimata högerbacken för landslaget just nu.
Nästa skit som måste tas upp om fotbollen är alla skador, sjutusen filmningar och hur det hänger ihop att man kan få kramp i en 90minuters-match när man tränar i stort sett varje dag?
Hur ofta ser man inte i en match hur någon clown kör en rullning på sjutton och en halv meter och håller sig för pannan när han i själva verket fick en smäll på benet? Hur många ggr faller inte spelarna innan det ens hunnit blivit en närkamp?
Min bedömning att det till stor del består av kärringar i dagens fotboll och att träningen omöjligen kan vara tillräckligt hård. Har redan kört ett inlägg på ett forum om hur fan man kan få kramp i en fotbollsmatch. Vad är det man tränar till egentligen? Hur kan inte spelarna klara en full match? Jag skrev en jämförelse med hockeyn i det inlägget om att i den sporten är det ingen som viker sig eftersom man då ses som något av en kyckling som inte är tuff nog. Att mentaliteten sporterna emellan skiljer sig enormt är det inga frågetecken om...
Fick självklart ett ruskigt smart svar av någon helt misslyckad person att i hockeyn får man ju byta hela tiden när man blir trött. Höll på att ramla av stolen av killens okunskap. Helvete, åka gricker i intervaller är så mycket intensivare än att springa efter en boll och hålla sin position med 10 andra boys med samma tröja på sig i 90 miunter.
Och även filmningar blir man så galet trött på. Helt sjukt hur man kan slänga sig så mycket. Ingen heder längre, men det är förståeligt genom att man inte längre får något credd ifall man står kvar på benen. En lösning kan vara att om killen ligger kvar tills domarn måste blåsa så får han helt enkelt sitta vid sidan av i fem minuter efter det. Och även, of course, direkt ett gult kort om filmningen är såpass uppenbar.
Bara för att visa ett skönt exempel:
Slut på klagomål. Spurs vann premiären i helgen! Helt välförtjänt också. PTs Liverpool blev helt enkelt utspelade och som storklubb kan man ju inte erkänna regelrätt förlust utan ska skylla på domaren som inte ville blåsa fler än en straff till Pools fördel. Visst, det fanns några situationer men dessa var inte tillräckligt och dessutom fanns det faktum att de rödklädda verkligen inte var förtjänta av någon poäng. Eftersom jag inte trodde på köpet av Bassong så gick självklart killen in och gjorde en prickfri insats med ett avgörande mål som kronan på verket. Sällan jag blivit så glad över att ha fel...
Även Gnaget vann rättvist igår på en plan som passat bättre i sim-VM. Efteråt kom klagomålen som alltid om att AIK vann just pga det. Men det var absolut inget som gynnade mina svartklädda hjältar och man vann helt enkelt matchen i första halvlek.
Dagens bärstips: Zlatopramen, 5,1%, tjeckisk ljust bärnstensfärgat öl med en liten bränd ton och lagomstor beska. Aningen små inslag av jäst och bröd. Mitt absoluta favoritöl som passar till allt ligger mitt emellan svårdrucket och lättdrucket. En perfekt tips för folk som önskar lite mer smakfylld öl men som inte kan tänka sig det värsta. Den är precis som vi svenskar, verkligen lagom. Eller som jag brukar säga efter första klunken: helt underbar.
// Tompa C
Kommentarer
Postat av: Anonym
Italienarjävlar....
Postat av: Tompa C
Jaa visst e dom underbara :D
Trackback
